Hemska tanke

Finns en sak som tynger mig så fruktansvärt mycket!
Någon månad innan jag blev gravid fick vi veta att min mormor hade cancer..
Vi förstod nog inte hur allvarligt det var förens kring julen -07.
Var på sjukhuset och hälsade på mormor och det var verkligen otäckt att se att hon blev sjukare och svagare för varje dag. Hon var hemma några korta "besök" gånger efter jul!
Vi hoppades att ett mirakel skulle ske och att hon skulle bli frisk igen.
Sen kom dagen som var blandad med lycka och sorg.
Jag åkte upp till förlossningen med värkar den 23/2-08. Mormor låg bara några salar bort.. Jag hade tänkt att gå in till henne och säga hej, men med dom värkarna jag hade bestämde jag mig för att vänta..
Wille är född den 24/2-08 en dag med en sådan enorm lycka, den lyckligaste dagen i mitt liv tills jag fick beskedet!
Ante kom in till mig och Wille på salen och sa: Jag har en sak att berätta! Din mormor finns inte mera...
Jag blev chokad och kunde inte riktigt ta det till mig.
Wille är född 08.06 och min mormor dog bara två timmar innan, vid 06.00
Hon fick inte se sitt första barnbarnsbarn med en marginal på två timmar

Sorgen kom först på begravningen. Mina tårar kunde inte sluta rinna och det kändes som att jag svek henne när jag inte gick in till henne den där dagen!


Det sägs ju att när någon dör så föds någon.
Så jag vet ju att en liten del av mormor finns i Wille!
Men tanken av att jag hade en sista chans att gå in till mormor och inte gjorde det är hemsk...

Jag vet ju att änglar finns där uppe himlen!


Kommentarer
Postat av: Helene

Åh Steffi....började gråta när jag läste vad du skrivit. Tror jag kan ana hur du känner. Jag har också sånt fruktansvärt dåligt samvete för att jag inte var och hälsade på mormor mer än vad jag gjorde...och att jag inte lyfte luren flera gånger.. och är så otroligt ledsen för att hon aldrig fick träffa Elli och Wille såklart! Tänker på henne nästan varje dag och har tyvärr inte någon som jag kan prata med det riktigt om.



För mig känns det fint att Wille kom samma dag som mormor dog. Även att vi inte ses mycket och att jag träffat Wille väldigt få gånger så känns, precis som du skriver, att en liten del av mormor finns i Wille!



Stor kram

2009-10-26 @ 13:04:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0